Hjärta i norr

Igår var jag på sista ordinarie BM-besök innan beräknad födelse. 

Vanliga kontrollerna var bra. Mitt blodtryck låg inom vanligt intervall, vikten har knappt hänt något med under senaste 5 veckorna (tackar jag för), SF-måttet hade gått från 35 cm v.37 till 36 cm denna gång, dock verkar magen ha sjunkit nedåt sedan v.37. Fosterljuden/ hjärtslagen låg på 132 slag/min i snitt vilket är standard för denna unge. 

Men när BM klämmer och känner vad gäller bebis läge börjar hon bli allt mer fundersam på hur bebis faktiskt ligger. Hon tycker sig kunna känna huvud nedåt men får inte helt ihop det då hon inte tycker att rörligheten vad gäller bebis kropp inte helt går ihop med vad som verkar vara ett fixerat huvud. 

Därför blir det ett ultraljud via spec.MVC på måndag förmiddag. Min BM känner sig 90 % säker på att huvudet är nedåt men med tanke på historiken kring Jonathans sätesläge vill hon hellre vara 100 % säker med hjälp av ultraljud än minsta tveksam. 

Älskade plutt, vad gör du därinne?!?

Så typiskt egentligen. Jonathan föddes v.38+5 med kejsarsnitt efter misslyckat vändningsförsök. Nu är jag ännu längre gången och står kanske inför samma scenario igen.

Men ingen idé att ta ut något i förskott, på måndag får vi se hur det är ställt därinne, sedan får vi helt enkelt se vad vi ska göra beroende på vad som visas.

Skulle det bli ett kejsarsnitt igen är det för min del ingen panik, det gick ju bra med Jonathan men skulle gärna vilja genomgå en "vanlig" förlossning om jag kan få den chansen!